Knitting Peace

Kan man sticka fred? Magasin Subtopia samtalade med Tilde Björfors, grundare av Cirkus Cirkör, om färgen och frågorna som ledde fram till föreställningen Kitting Peace.

Foto: Emilia Jiménez-Bergmark

 – Vitt var det som kom först. Kanske därför att jag befann mig i slutfasen av mitt forskningsprojekt och längtade efter ett nytt, vitt, oskrivet blad. Jag befann mig i ett sammanhang där jag arbetade tätt ihop med cirkusartister, psykologer och hjärnforskare, som tillsammans undersökte ”meningen med livet”. Det är ju en stor fråga som ofta undviks på grund av rädslan att uppfattas som naiv. Men jag har nog alltid varit lite ”more is more” så jag struntade i det säger, Tilde Björfors.

Så med färgen vitt för ögonen och en längtan efter att skapa en ny föreställning, ställde hon sig frågan: vad är meningen med livet? Att arbeta med en cirkusföreställning är en lång och motivationskrävande process, så frågan man ställer sig måste kännas angelägen, ja livsviktig, säger Tilde.

I samtal med forskare inom olika vetenskapliga områden som religionsvetenskap och hjärnforskning, förstod hon att det inte alltid handlar om det man faktiskt uppnår utan snarare om en ”strävan”, men också om att göra det omöjliga möjligt. Vilka kan bättre undersöka hur omöjligt blir möjligt än cirkusartister som tar stora risker och överskrider sina fysiska begränsningar varje dag. Tilde som arbetade i Cirkör Lab med lindansaren Alex Weibel Weibel, påbörjade ett praktiskt och konkret undersökande av orsak och verkan bland trådar och linor. I efterhand anslöt livestickaren och handståendeartisten Aino Ihanainen, luftakrobaterna Mathleena Laine och Ilona Jäntti samt handståendeakrobaten Jens Engman. Deras unika artisteri, och olika förhållanden till linor, rep och trassel, blev det första stadiga benet i produktionen.

Foto Mattias Edwall
Foto Mattias Edwall

– Det andra benet kom faktiskt från min son som då var besatt av stickning, vilket gjorde att jag började undersöka sticktrenderna runt om i Sverige och i världen. Jag kom till en punkt där det kändes som att alla jag träffade på hade kopplingar till någon slags stickrörelse. Jag hittade en bild på kvinnor som stickade fred som en FNfredsaktion. Då föll allt på plats, eller i alla fall frågan, kan man sticka fred?

Knitting Peace levererar inte färdiga svar men ställer frågor och talar desto mer om det som Karin Boye skriver om i Härdarna: Nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen som är mödan värd. Och det är den där strävan efter att göra skillnad som finns med hela tiden. Den finns i musiken som skapas av multiinstrumentalisten Samuel Looptok Andersson och bland de lösa trådarna, som i händerna på små futtiga människor förvandlas till kraftiga nät och nystan. Det är som om den där strävan rymmer allt, också det politiska och en längtan efter förändring. Sedan premiären i Marseille och föreställningen under Subcase i Subtopia har brev med stickade föremål strömmat in till Cirkus Cirkör. För trots att Knitting Peace inte ger några färdiga svar eller utlovar fred så visar den att varje liten människa kan göra skillnad, ja kanske till och med göra det omöjliga: sticka fred.

Ur Magasin Subtopia #6. Text Josefina Larsson.