Beyond the Divide

Den förbjudna baletten i Iran

Foto Magnus Åström

För några år sedan spelade Ayedin Ronaghi in dokumentärfilmen Shahab, om en papperslös afghansk invandrare i Iran. Under inspelningen fick Ayedin veta att revolutionen i Iran medförde ett förbud mot balett i landet samt att den persiska balettakademin flyttade till Sverige.
– När jag fick veta att deras balettakademi låg i Sverige kontak­tade jag dem. De förklarade att det finns många utövare i Iran och det blev startskottet för filmen, säger Ayedin Ronaghi, regissör till filmen Beyond the Divide, som skildrar en anonym ballerina bakom stängda dörrar i Teheran och hennes dröm om att bli professionell dansare.
Filmbasen bidrog med finansiellt och tekniskt stöd samt agerade bollplank. Det moraliska stödet stod Ayedin syster, Ayeda Ronaghi, även hon regissör till filmen, för. För henne var inte ämnet balett av något större intresse, utan snarare konceptet tabu i sig. Men tabu medför problem för filmma­kare. Detta skulle snart visa sig, då det blev svårt att hitta någon dansare som ville vara med i dokumentären.
– Vi har en moster i Iran som är väldigt intresserad av att dansa, så vi kontaktade henne och frågade om hon ville ställa upp och göra research och hitta ballerinor. Först sa de ja, men de backade ur, säger Ayeda.
Tajmingen för inspelningen var inte den bästa. Trots att många hade visat intresse för att ställa upp i balettdoku­mentären tackade de så småningom nej. Anledningen? Ett Youtube­klipp där Iranska tjejer och killar dansar till Happy av Pharell Williams. Videon resulterade i ett antal gripanden och även på sikt i att Ayedin och Ayeda stod helt utan inspel­ningsmaterial endast en vecka innan de skulle resa tillbaka till Sverige. Oturen vände i sista sekund.
– En ballerina som hade haft kontakt med vår moster hörde av sig och sa att hon absolut
kunde tänka sig att ställa upp. Så dog ursprungsidén. Från början hade vi planerat ett projekt med flera ballerinor i Teheran, men vår analys av händelsen är att de backade ur på grund av youtube­videon, säger Ayedin.
Hindrena för inspelningen slu­tade inte när dokumentärskaparna hade hittat en frivillig ballerina; i Iran måste man ha tillstånd för att filma. Eftersom syskonen Rohnagi inte hade något sådant tillstånd var de tvungna att spela in i hemlighet, under endast en och en halv dag.
– Vi fick gå ut ur bilen, filma och sedan gå in igen. Det blev väldigt intensivt. Jag vet att ballerinan hade hört att någon känd profil inom persiska akademin hade gått ut och sagt att balett inte finns i Iran, så hon kände väl att hon ville visa att det visst finns dansare. Sedan vågade hon inte fortsätta längre, säger Ayeda och Ayedin inflikar:
– Vi hade velat filma mer, men vi fick acceptera att det inte gick. Ibland frågar jag mig själv varför jag gör det här, men vi visar ju för omvärlden att den här situationen existerar. Det finns en scen i resten av världen om du har talangen och är ambitiös, men i Iran existerar inte den scenen, så varför tränar ballerinorna varje dag? Vet hon vad hon ger sig in på? Jag vet inte. Egentligen vill vi bara visa filmen, sedan får den tala för sig själv.

Text: Kristin Kling