Som collegestudent i hemlandet USA pluggade Angela allt möjligt, utom teater. Från vuxna fick hon höra att teater inte är något man försörjer sig på, men sanningen var den att stå på scenen var det enda Angela ville göra.
– Jag förstod tidigt att jag hade en gåva att få folk att skratta. Gåvan gav mig någonting – en adrenalinrush, vänner, uppmärksamhet och total lycka. Jag vill kunna säga att jag blev artist för att göra världen till en bättre plats eller ger någonting tillbaka till samhället men tyvärr är det mycket ytligare än så. Jag ville bli sedd.
Nu har Angela stått på scener över hela världen, som clown och komiker, i över 20 år. Under de åren har hon samarbetat med bland andra Clow- ner utan Gränser, Cirkus Cirkör, Lena Philipsson och Joe Labero. I februari 2016 uppnådde hon nästa milstolpe i karriären en soloshow.
– Jag hade en lång period då jag kände att jag inte utvecklades som artist. Jag gick igenom olika projekt genom att använda gamla trick och mönster. Det började slita på mig inombords. Jag insåg att det var dags att göra det som jag var mest rädd för; en föreställning med bara mig på scenen.
Föreställningen fick namnet Wounded Animals och handlar om Angelas ofullständighet som människa. Det nuvarande politiska klimatet och den växande rädslan i det svenska samhället inspirerade till showens namn och innehåll.
– Medan föreställningen växte fram började jag oroa mig för att med-mänskligheten håller på att utrotas, för det jag såg på gator, mellan väggarna och på Internet var ett samhälle som hade blivit fyllt av rädsla. Den rädslan hade jag sett i mitt hemland, men när jag flyttade till Sverige från Kalifornien 1997 var inte rädslan lika närvarande här. Sverige lärde mig om det kollektiva och hur att investera i samhället är att investera i sig själv, säger Angela, som byter mellan engelska och svenska. Hon fortsätter:
– Tyvärr verkar rädslan för att förlora “what is mine” ha ersatt tanken om det gemensamma. Rädsla skapar aggression och i naturen finns inget som är mer farligt än ett skadat djur. Ett skadat djur slåss till sin död. I dagens samhälle tror jag att vi alla är skadade djur. Men kanske, om vi visar våra sår och erkänner våra svagheter kan rädslan ersättas med förståelse och vi blir lite mindre farliga för oss själva och varandra. Min förhoppning med Wounded Animals är enkel. Var snälla mot varandra. Alla är komplicerade eftersom vi är formade av våra erfarenheter. Ingen kommer att ha samma svar på en fråga som någon annan.
Temat samhällsfrågor återkom i höstas i vad Angela refererar till som ett monstruöst projekt. I Satans demokrati, som är regisserad av Jimmy Meurling och Py Huss-Wallin, tolkas Bulgakovs roman Mästaren och Margarita fritt i ett kontorskomplex i Sickla, där konstnärer har omvandlat 150 kontorsrum till levande konstinstallationer och teaterscener. Gästerna vandrar fritt, för att utforska både scener och aktörer. Angelas roll är Woland; självaste Satan.
– Woland kommer tillbaka till jorden för att skapa kaos i samhället; ett samhälle som lever i hypnotisk förnekelse. Med konsumtion som både distraktion och bekräftelse nöjer sig hela samhäl- let med att det ändå inte går att ändra på någon- ting. Woland vänder upp och ner på samhället. För mig är Woland människors instinkt, under- medvetna, sunda förnuft och samvete. Jag hoppas att publiken känner inspiration och förundran och att skrattet kommer lätt, men sedan fastnar i halsen när sanningen sjunker in.
Deltar i Satans demokrati gör även regissören och skådespelaren Stephen Rappaport. Angelas och Stephens liknande bakgrunder, som amerikanare i den svenska scenbranschen, utgjorde en god grund för arbetet med Wounded Animals.
– Vi skapade showen på fem veckor. Han lyssnade på mina historier, drog fram saker ur mig, skalade av överskottet och efter tre dagar hade vi tre timmars material. Det är Stephens gåva. Helt galet flow. Det var en sådan lättnad att dela sitt utanförskap, men också kärlek till den svenska kulturen, med någon som förstår. Det mest förvånande var hur allt utvecklades så organiskt, med ömsesidig respekt och utan för mycket press på slutresultatet.
Hela skapandet av Wounded Animals ägde rum i Subtopia, som Angela kallar för sitt träd.
– Subtopia is the tree and I am one of its small branches. Jag förlitar mig på trädet för skugga, näring, styrka och stöd, för variation, kärlek och för att vara del av något som är större än jag själv. Mina utmaningar som artist hade varit mycket mer frustrerande om jag inte hade haft Subtopia under de senaste tio åren. De uppmuntrar till radikal självständighet medan de erbjuder total inkludering. Tänk om hela världen vore så. Wow, föreställ er det.
Text Kristin Kling
Ur Magasin Subtopia nr. 9